Mer än ett år sen vi uppdaterade bloggen men nu ska vi försöka bättra oss lite.

Vi har ju fått tillökning i vår familj sen sist, Gunnar den 21 mars 2012 kl.1603. En mycket bra graviditet då Karin även kunnat gå i skola och börja läsa till nästa grad, Kapten. Likt sina bröder har han kunnat vända sig t om under igångsättningen med värkstimulerande så att den fick avbrytas. Efter ca två veckors ”pendlande” till BB då han låg rätt och fel och livmodertappen inte var mogen så blev det igångsättning den 20 mars, in med ballong för att vidga livmodertappen men den åkte ut direkt. Dock så kom de inte åt att ta hål på vattnet så fick värkstimulenade så att han skulle ligga kvar i läge, efter någon timma och kontroll så visade det sig att han vänt sig, då det var eftermiddag avbröts igångsättningen och vi fick ligga kvar till nästa dag. Det är ju alltid en liten risk med igångsättning så man vill ha fullbemannat och när han kunde snurra så mycket så var vi ytterligare lite höjda på riskskalan. Senare på kvällen på en kontroll så visar det sig att han vänt sig rätt igen utan att Karin känt något denna gång heller. Dock fastställer läkaren tillsammans med oss att vi fortsätter att avvakta till nästa dag. Dagen efter är rätt läge kvar men läkarna kommer fortfarande inte åt att ta hål på hinnan, tre läkaren gör intensiva försök, vi får värkstimulerande och avvakta ett par timmar. Detta gav inte tänkt resultat. Värkarna gör nu snarare att han trycks uppåt i revbenen vilket gör mer ont ju mer värkstimulerande som tillsätts, till slut får Karin värktabletter och på nåd ställa sig upp då vi är inne på sista försöket annars blir det ett snitt. Det blir bättre. Med lite hjälpmedel från förr ska man göra ett sista försök men då visar det sig att ståendet har gett det resultat som vi velat ha, rätt läge och har åkt ner så att huvudet trycker på så att man kan nå hinnan, blixtsnabbt blir det hål och en större flod kommer ut (rekordmycket vatten, kärlet överfylls). Mycket kontroller och ultraljud senare så är vi i startgroparna, dock lite chockade då vi hunnit ställa in oss på att det troligtvis skulle bli snitt. Värkstimmulerande droppet sänks och Karin får vila efter en mest psykiska två intensiva dagar att få hål på hinnan. Efter ca en timmas vilande så börjar värkarna komma igång regelbundet och bli lite intensivare, lustgasen förbereds. Efter ytterligare 30 min är vi i full gång och börjar precis fundera på något mer värkdämpande då värkarna börjar gå över till krystvärkar, efter undersökning och några krystvärkar föds Gunnar 2 timmar efter vi äntligen fick hål på hinnan och inga efterarbeten för barnmorskan. Vår barnmorska hann aldrig gå ut ur rummet efter vattenavgången.